Debatt om kultur

Under de senaste månaderna har det blossat en fet debatt om vem eller vilka kulturen tillhör. Den är uppdelad i lite olika delar. Den främsta kritiken har gällt att hela kulturdebatten så som kritik och diskurs är styrd av vänster-influerade mediapersoner. Men i förlängningen har det även kristalliserats två läger utefter denna politiska kulturella mittfåra som dela höger och vänster.

Statligt finansierad kultur

Inte så långt innan detta skrevs var det premiär för nystartade museet Palatset, där barn skulle få bli integrerade i svensk kultur på ett lekfull roligt sätt. Man hissade en flagga på taket och utanför porten flammade en eld i en eldkorg för den unga kulturens nya tillskott. Det var bara att man var en smula för naiv när man gjorde budgeten, men framförallt när man så kallt räknade med att man skulle få så många privata finansiärer att projektet skulle hålla. Man tackade och bugade för det statliga kultur-bidraget men nöjde sig inte där. Man var alldeles uppeldad över att barnen hade rätt (alla har rätt till allt i kultursverige) och tänkte därför inte längre än till den röda fanan man viftade framför sitt ansikte. Det gick åt pipsvängen.

Behålla eller äta kulturkakan

De kulturella idealisterna tycker sig ha rätt till bidrag för all sorts kulturbidrag helt utan en sund budget och utan något som helst löfte om avbetalning. Vad är kultur egentligen värd om den inte tilltalar någon. Argumentet att experiment och drömmar inom kulturen ska kunna utforskas helt påkostat av staten och skattepengar bara för att kultur är viktigt är ett förlegat cirkelargument som inte håller för Sveriges framtid eller för vår kulturs.